Trebarnspappan som sitter i ”the cry room” på söndagarna.

Jag förtjänade döden, men Jesus tog mitt straff. Jag kan gå fri och jag vet att jag är älskad!

Trebarnspappan som sitter i ”the cry room” på söndagarna *

Bradley, som de flesta kallar för Brad, har fru och tre barn och har ganska nyligen valts in i församlingens styrelse. Han pratar gärna om Guds fadershjärta och den kärlek han fått möta genom sin tro. Man kan ana att detta hänger ihop med hans uppväxt i East London i Sydafrika.

Brad beskriver sig själv som ett trasigt barn, med en tuff uppväxt. Från 11 års ålder fick han bo hos sina farföräldrar och mestadels fick han där klara sig på egen hand och dessutom ta hand om sin yngre bror. Hans föräldrar skildes när han var två år och hans bror bara några månader gammal, sedan kom en styvpappa in i bilden och familjen utökades med en lillasyster. Allt detta gjorde att Brad aldrig fick någon bra bild av vad en far och en mor ska vara för sina barn. Hans föräldrar fanns helt enkelt inte där för honom och hans bror. Detta är något som varit tufft för bröderna och de är båda fortfarande påverkade av det, menar Brad.
Han kan dock så här i efterhand se att Gud fanns med från början och sände troende människor i hans väg, som gång på gång gestaltade Guds fadershjärta för honom. Pojkarnas farmor var troende och tog med dem till kyrkan varje söndag, ofta medan farfar satt kvar i bilen utanför och läste tidningen. I den här kyrkan inbjöd man ofta besökarna att komma fram för att bli frälsta, men trots att Brad hade en djup längtan efter att få uppleva kärlek och egentligen ville gå fram, vågade han aldrig ta steget. Efter några år som bröderna troget följt med sin farmor till kyrkan trivdes de inte längre så bra där och det blev en tid då de inte alls hade kontakt med nån kyrka.

Men när Brad var i 16-årsåldern träffade han på en gammal kompis, som (trots att han själv ”rökte gräs”) bjöd med honom till fredagsmötena i en kyrka, som ironiskt nog låg granne med Brads hem. Han hade under sin gymnasietid haft musik som tillval och tilltalades starkt av lovsången i den här församlingen. Därför blev han glad när han ganska snart tillfrågades om att hjälpa till att sjunga.

Så en kväll hände det! Det fanns två lite äldre män i kyrkan, som intresserade sig för ungdomarna och ofta kom förbi på fredagskvällarna. Just den här kvällen ville de be för ungdomarna som var där och de gick från den ene till den andre och bad för var och en. Mannen (Edwin) som bett för Brad gick vidare, men kom efter en stund tillbaka och bad lite mer för honom. Det var då som Brad fick uppleva frälsningen. Plötsligt kände han en ny frihet och en frid i hjärtat. Det var som att en börda lyftes av honom och äntligen kände han att han var älskad och att allt skulle bli bra! Från den dagen vände allt!

Edwin hade ofta berättat om en missionsbåt som han arbetade på i 2 år och varje gång tänkte Brad på Titanic och fick mest skräckbilder i sitt huvud. Trots detta var det något med denna båt, som lockade honom och en dag när han satt hemma och inte hade något speciellt för sig upplevde han att han skulle gå hem till Edwin och ta reda på mer. Brad hade nu hunnit bli 19 år och när han kom hem till Edwin, där han bara varit ett par gånger tidigare, fick han till sin förvåning höra av Edwins fru: ”Välkommen! Vi har bett för dig, att du skulle komma hit!”

Detta blev en stark bekräftelse för Brad att han var på rätt spår och efter sex månaders träning i OM:s lärjungateam på landsbygden i Sydafrika, fick han komma till Logos Hope. Detta var en gammal färja som höll på att byggas om till en ny missionsbåt vid ett varv i Danmark och där fick Brad påbörja sin resa i sin tjänst för Gud. När skeppet var färdigställt efter 6 månader åkte han sedan jorden runt för att tillsammans med besättningen på ca 400 personer betjäna många fattiga länder med utbildningslitteratur, men också förstås berätta om den frälsning han funnit.

Men hur hamnade Brad då i Jönköping och på Råslätt? Jo, under åren på Logos Hope upplevde han att Gud kallade honom till Europa och till att arbeta med ungdomar. Han tog då reda på att i Sverige hade OM ett arbete bland ungdomar på Råslätt och på den vägen var det…
I januari 2011 landade Brad här och arbetade sedan i flera år med fritidsgården Underground, där han mötte ungdomar, som var trasiga och vilsna och inte hade mycket stöd att räkna med någonstans. Han kunde då på många sätt se sig själv i dem och få vara med och ge dem det stöd som han själv saknat som ung.

Nu, tio år efter att han kom till Sverige, har Brad hunnit utbilda sig till fritidsledare, bilda familj och jobbar sedan 2 år tillbaka med barn och unga på Engelska skolan i Huskvarna. Han träffade sin Alice redan den första sommaren i Sverige, under en outreach i Malmö och för sex år sedan gifte de sig och har nu tre barn; en pojke på 3,5 år och två tvillingflickor på 1,5 år, så det är full fart. Det börjar också bli lite trångt i lägenheten på Havsörnsgatan och snart flyttar familjen till ett radhus i Barnarp. Det är dock med blandade känslor som Brad flyttar från sitt kära Råslätt.

Brad menar att det är en speciell tid nu medan barnen är små och han vill finnas där för dem. Han vill vara en så bra far för sina barn som han kan och samtidigt en förebild. Ingen kan vara en perfekt pappa, men där man själv inte räcker till kan Gud fylla på!

Brad säger att han vill fortsätta att lära sig ännu mer om Guds fadershjärta. Allt som han lärt sig i sitt arbete med unga och nu också genom att själv vara pappa, tror Brad kan vara en förberedelse för en framtida tjänst som Gud har för honom, något som han ännu inte kan se särskilt tydligt. Han berättar att han känner drivkraften inom sig att ännu mera få dela med sig av det som han själv fått ta emot.

”Det står i Bibeln att vi älskar för att Han först älskade oss. Jag förtjänade döden, men Jesus tog mitt straff. Jag kan gå fri och jag vet att jag är älskad!”

* I barnvaktsrummet i kyrkan sitter Brad ofta med sina tre barn under gudstjänsterna för att de inte ska störa under predikan. Det är det han kallar för "the cry room" eller "gråtrummet” 🙂 

Läs fler berättelser

 

p {font-family:open-sans; font-weight:400;}