Kenneth – RFG:s glada sekreterare

”Jag har lärt mig gå två gånger och ändå kan jag inte gå ordentligt” säger Kenneth skämtsamt om sin funktionsnedsättning, som följt honom genom livet.

Kenneth är en tvättäkta smålänning, som växte upp i de riktigt djupa skogarna utanför Broaryd i Gislaveds kommun. När han bröt upp därifrån och samtidigt lämnade Jehovas vittnen och sitt äktenskap hamnade han i betongförorten och har nu bott 13 år på Fiskgjusegatan. Ganska märkligt egentligen, eftersom han alltid sagt ”Aldrig någonsin vill jag bo i Jönköping” Men när den första lägenhet han tittade på, hade ett vackert burspråk i köket och en stor balkong i söderläge, tvekade han inte en sekund. Här ville han bo!
Vad hade Kenneth egentligen emot Jönköping undrar man förstås och svaret ligger långt tillbaka i tiden. Vid 15 månaders ålder drabbades Kenneth av virussjukdomen polio. Detta var innan man började att vaccinera mot denna sjukdom och en elak epidemi drog fram över landet. 10.000 personer insjuknade i Sverige och Kenneth var alltså en av dem. Han som bara några månader tidigare lärt sig gå, blev nu förlamad från midjan och detta betydde flera sjukhusvistelser, plågsamma behandlingar och operationer i just Jönköping. Vår stad väckte därför inga varmare känslor hos Kenneth och det förstår man!

”Jag har lärt mig gå två gånger och ändå kan jag inte gå ordentligt” säger Kenneth skämtsamt om sin funktionsnedsättning, som följt honom genom livet. I början av 90-talet försämrades situationen ytterligare för honom, då sjukdomen gjorde sig påmind igen genom s.k. postpolio och smärtorna blev svårare. Numera använder han mest rullstol eller permobil utanför hemmet och han behöver också sträcka ut sig och vila emellanåt. Men detta är inget som stoppar Kenneth i första taget och även om han numera är pensionär är han engagerad på flera sätt i församlingen. Det är tex han som sätter ihop vårt programblad, han är styrelsens sekreterare och återfinns ofta som volontär på Fyndet.
Kenneth arbetade i många år med olika handikapporganisationer, både idéelt och som anställd, både lokalt och på riksnivå. Han blev killen som alltid ställde upp och fixade det mesta, alltid tillgänglig och tjänstvillig. Han höll föredrag och ordnade resor, försökte alltid hjälpa till när medlemmar ringde och hade problem….  Men 2013 nådde Kenneth vägs ände, det var då han kraschade, som han uttrycker det. En mycket nära vän tog livet av sig och det blev på något sätt droppen för honom. Allt blev svart och han ville inte leva. Det blev flera vändor ut och in på psyk och mycket mediciner. Han släppte alla sina engagemang och allt arbete och blev så småningom sjukpensionär.

Under den här svåra tiden fick Kenneth kontakt med församlingen och kom med i en husförsamling.
Där fick han hjälp och stöd, han kände sig hemma och började må bättre. Han upplevde att han hittat rätt i livet och blev övertygad om att detta var den rätta tron. När han var yngre hade han studerat mycket religionshistoria och då även läst Bibeln, eftersom där finns så många saker som finns bekräftat historiskt. Han hade också som 10-åring lärt sig spela gitarr med hjälp av gamla läsarsånger hos en kompis från Missionskyrkan. Så på flera sätt kändes det inte alls främmande, utan lite som att hitta hem.
Kenneth döptes sedan hemma i sitt badrum, med pastor Håkan och sin husförsamling omkring sig.
”Församlingen är mitt liv, säger Kenneth, och då särskilt husförsamlingen. Gemenskapen där är extremt viktig för mig.”

Det finns mycket mer att berätta om denne positive man, tex att han har fyra vuxna barn och att han gillar att läsa deckare på sin läsplatta. Men du får själv ta reda på mer när du träffar honom i kyrkan på söndag! Fråga honom var han firade sin 60-årsdag och varför!

Text: Lena Magnusson, juni 2019

 

Läs fler berättelser

 

Copyright © 2019 Råslätts Församlingsgemenskap | Audioman by Catch Themes
p {font-family:open-sans; font-weight:400;}