Tona älskar sin husförsamling

Egentligen heter hon något helt annat, men alla känner henne som Tona. Från början var det hennes pappa som kallade henne Tina och så småningom blev det Tona och nu har alla glömt vad hon heter på riktigt.
Tona jobbar som undersköterska på akuten på Ryhov sedan 1,5 år tillbaka. Där trivs hon jättebra när det händer saker. Det enda hon saknar från åren på ”vanlig” avdelning är patientkontakten, den blir alldeles för kort och snabb på akuten, tycker hon.

Tonas liv började i Bagdad, men redan när hon var 4-5 år fick familjen, som är assyrisk, fly därifrån. Det blev en dramatisk flykt som faktiskt tog över ett år och gick via bl.a. Jordanien och Ryssland. I Moskva hamnade hon t.o.m. på barnhem några dagar och även om Tona inte minns så mycket från den här tiden, förstår man att det var en väldigt tuff resa.
Till slut kom hon med sin mamma och bror till mormor på Österängen och några år senare kunde även hennes syster och pappa ansluta. Ända sedan dess har Tona alltid bott i Jönköping, som ligger henne varmt om hjärtat. Hon är en hängiven HV-supporter och tittar gärna på J-södra och nyligen fick hon reda på att Jönköping också har ett lag i amerikansk fotboll; Jönköping Spartans, så nu har hon ett lag till att heja på!

Vägen till Gud var lång och ganska krånglig för Tona. Det var hennes mamma som först blev frälst och döptes på ett församlingsläger. Men det gjorde nästan Tona ännu mer anti än hon redan var. Gud hade förstås alltid funnits med i hennes liv eftersom hon vuxit upp i kyrkan, där hon fått lära sig gammalassyriska och läst psalmer i kör med de andra barnen. Hon hade dock fått bilden att Gud var sträng och kristna människor var tråkiga, så hon ville inte ha något med detta att göra, hon var i stället upptagen med sina vänner. Hennes mamma hade en dröm där hon såg Gud leka med Tona som var ett litet barn i drömmen och hon hörde en röst som sa; ”Var inte orolig, hon kommer att ta emot mig!” När hennes mamma berättade detta svarade Tona: ”Ja, dröm vidare, du!”
Hennes mamma fortsatte förstås att be för henne, fast Tona inte visste det.
Så följde några mörka år som för Tona innehöll både äktenskap, skilsmässa, depression och ensamhet. Hon drömde ofta om jordens undergång och om att Gud hämtade hem sina utvalda, men han valde bort henne. Den onde sa hela tiden till henne;  ”Du är inte värdig” och ”Du duger inte”.

Så hamnade hon på församlingens bibelskola, där hon fick särskilt förtroende för en av lärarna, som hon upplevde vara väldigt ödmjuk och sårbar. Hon tog mod till sig och bad att få ett enskilt samtal med honom. Detta var första gången som hon öppnade sig för någon och berättade om sin kamp och sin känsla av ovärdighet. Efter samtalet gick hon hem och såg Jesus-filmen och där hemma i sin ensamhet fick hon uppleva att Jesus sa till henne: ”Du är förlåten!” Det liksom bara sköljde över henne, hon föll på knä och omvände sig för första gången helhjärtat och fick ta emot förlåtelsen!
Tona säger att hon på många sätt blev en ny människa; mer förlåtande, mer ödmjuk, hon kan erkänna sina misstag, att hon inte är perfekt. Hon kan också på ett nytt sätt se andras behov, se att människor behöver Jesus. En bön som hon numera alltid ber är: ”Jesus, låt mig se människor så som du ser dem!”
Att berätta för andra om Jesus verkar vara något som är viktigt för Tona. Hon har t.o.m. en speciell tatuering på vänster arm, just för att människor ska fråga henne vad den betyder och då tar hon varje chans att förklara! Glöm inte fråga henne om den när du träffar henne! Så inspirerande!

En annan sak som är viktig för Tona är hennes husförsamling, hon blir helt lyrisk när hon pratar om den: ”Man brukar prata om att man vill komma nära Gud och det är där det händer; på husförsamlingen! Trots att vi har olika bakgrund och olika åldrar gråter vi tillsammans, vi skrattar tillsammans, vi är sårbara tillsammans, vi hjälper varandra och det är så mycket kärlek. Det är där jag växer, där jag kan lära mig bli mer öppen och där jag lär mig att be. Gemenskapen är som den man läser om i Bibeln. Det är min kristna familj, där jag kan vara mig själv. Jesus är i centrum och det kan bara inte bli bättre!”

Tona har länge tänkt att hon ska komplettera sin gymnasieutbildning så att hon kan få högskolekompetens och utbilda sig till sjuksköterska och sedan kunna jobba på ambulansen.
Det är det hon drömmer om och snart kanske det händer!

Text: Lena Magnusson, juni 2019

Läs fler berättelser